-Vill kapten ha en riktig begravning, i din tomma grav i hembyn?

Portugal 15-1600-tal

Här kommer en del av en reading jag gjorde åt en mottagare: 

Jag ser dig som pojke på en bondgård med din pappa. Du pratade bara om skepp och hav, men din pappa försökte få dig intresserad av jordbruket. Du hade fått en sån torkad sjöstjärna av en släkting och den var så magisk för dig, som att den kallade på dig. Till slut fick din pappa ge sig och ni åkte till närmaste största hamn, säkert Lissabon. Där fick du jobb som skeppspojke på ett stort handelsskepp. I många år reste du från hamn till hamn, upptäckte världen och jobbade på båten. Du blev en van förhandlare och gillade att slänga käft och pruta med handlarna i hamnarna. Du skickade hem paket med exotiska saker till din jordbundne far, som varje gång öppnade med stor fascination. Du lärde dig att slåss och hade långt lockigt hår samt ett svärd och en pistol. En dag blev du kapten efter att ha jobbat dig upp i många år och varit med om alla havets vedermödor, stormar och pirater.

Ibland fraktade ni passagerare på båten och en dag kom ett sällskap med en ung vacker dam. Du hade aldrig sett någon vackrare varelse. Ni blev bekanta och satt på kvällarna och spelade kort och drack lite portvin, allt under övervakning från hennes familj förstås. Ni kom aldrig ner under däck, om man säger så. Så det var en spirande romans från bådas håll. 

En dag blev skeppet överfallet av pirater och de var helt skoningslösa. De dödade henne och hennes sällskap i striden och när du såg det så var det något som brast i dig. Du gick bärsärkagång och hade ihjäl varenda pirat hundra gånger om, helt ox-tokig. Dina män tappade liksom hakan. Du kom aldrig över skulden du kände över hennes död och livet meningslöst för dig efter det.

Enormt mycket energi ligger begravt i denna bärsärkagång händelse, och alla själar som var inblandade behöver förlåtelse. Det gör vi på healingen. Vi löser upp energin i händelse och alla själar får frid. Jag drar tillbaka tidslinjen till när ni sitter och spelar kort och dricker portvin på däck. Inte för att manipulera, saker har ju ändå hänt, men jag tar bort fokus från det slutet mellan er. Skål!

Senare blev du och ditt skepp rekryterade till flottan mest för att frakta men kunna kriga om det behövdes. Du hade blivit hårdnackad och hade ett rykte om dig, i krig betedde du dig lite som att du ville dö och ibland äventyrade du din besättnings liv. Jag ser dig till exempel vända skeppet i sån kraftig vinkel att det nästan inte höll, när ni blev jagade av ett annat skepp, ni kommer runt och skjuter dom till flisor med kanonerna.  

Du tog ut allt ditt raseri i kriget och döden äntligen kom så välkomnade du den. Det var i en storm när skeppet förliste och du vaggades till döds av havets vågor. Du har en tom grav någonstans i Portugal. Jag frågade dig i det livet om du ville ha en ”riktig begravning”. 

Du svarade:

”Nej, jag vill ligga här under havets täcke i den stjärnprydda natten, bland mina sjöstjärnor och koraller. Moder jord och fader hav har mitt stoft, men min eviga själ är med min älskade.”