Pocahontas-feeling vid Hudson floden - Vi får träffa en mohawk kvinna

Här kommer en del av en reading jag gjorde till en tjej. En underbar reading där jag fick se ett liv hon levt som indiankvinna vid Hudson floden, i det området som idag är New York. Det här var på 1500-talet, så precis efter Columbus, men långt innan de värsta stridigheterna mellan vita och indianerna hade börjat. Hon visar sig i 20-års åldern och sitter vid floden, där hon oftast satt. Hon var duktig på hantverk; att fläta korgar, bereda skinn, göra kläder och såna bröstplattor med benbitar och fjädrar. Hon pratade ofta med vattnets ande. Hon var jättevacker och ännu ogift. Indianerna var fortfarande naiva om den vite mannens framfart och agenda. När de mötte trappers, handelsresande och upptäcktsresande så var de alltid generösa, nyfikna och ville samarbeta. Hennes korgar och hantverk var en stor del av byteshandeln, och i gengäld fick de fröer, säd och verktyg. Hennes stam blomstrade och levde i ett naturligt överflöd. 

Vi får lyssna på henne vid lägerelden och hon bjuder på något slags te: 

"Det är såhär vi ska leva på jorden. I ett naturligt överflöd med byteshandel och samarbete. Som det var innan världen blev förstörd. Det kan kännas som en omöjlig uppgift att hitta tillbaka dit. Men moder jord väntar kärleksfullt och utan dömande. Hennes gåvor finns där som belöning till dom som väljer denna väg att vandra. 

Vi människor är ju en del av naturen. Allt vi gör för och mot varandra får effekt för både människa och natur, då allt hänger ihop i ett stort energinät. Ingen handling går förlorad. Så låt alla handlingar vara kärleksfulla."